Ett typiskt bra barn
Jag åkte tåg mellan Malmö-Hässleholm i söndags.
Ett cirka sexårigt barn tillhörande ett sällskap som sitter bredvid två kvinnor som pratar ingående om sina kroppar (alltså fötter, vätskor och annat som endast bör diskuteras med utbildad personal i låsta rum), suckar högt, himlar med ögonen, vänder sig mot kvinnorna och säger:
“Alltså kan inte ni bara prata grekiska eller något så att man inte förstår vad ni säger, jag orkar faktiskt inte lyssna mer”
Hot damn high five på den! Ville adoptera ungen där och då, men det hade ju inte gått så jag har bestämt mig för att adoptera uttrycket istället. Vad är det för obehagliga människor som sitter på ett smockat tåg och pratar om hur kroppsvätskor luktar?
Om jag var bakis? Damn right. Orsaken till detta är fortfarande aningen okänd.
