Äggbruden
Häromdagen var jag med om något mycket obehagligt.
När jag hoppade av vagnen vid grönsakstorget stod en "helt vanlig" tjej och väntade på att gå över vid övergångsstället. Jag såg att hon tittade åt mitt håll och såg lite nervös ut. När jag kom fram förstod jag varför. Jag gick in i en klassisk pruttvägg. Det hade varit nog så illa om den hade varit av mer klassisk karaktär, men den här var av utomjordisk äggkaraktär (läs: jag har aldrig upplevt något värre). Jag kände hur den kloggade igen mina luftvägar och klibbade sig fast som majonäs kring all materia inom minst en tiometersradie.
Härdad av mångårigt spårvagnsåkande kan jag fastslå att inte ens Högsboalkisarnas legendariska avförings-cologne har lyckats komma i närheten av den stank som den späda lilla ägg-tjejen lyckades uppbåda. Det är skrämmande och nästan smått imponerande att en till synes helt ordinär människa kan sitta inne på ett potentiellt massförstörelsevapen.
Hon tittade mycket förläget åt mitt håll och jag tyckte nästan lite synd om henne men kunde verkligen inte hålla god min för att inte genera henne ännu mer. Jag såg i hennes blick hur mina ansiktsmuskler röjde att mitt luktsinne snappat upp hennes luftförorening och att mina kräkreflexer stred på kniven för att inte skicka en OK-signal ner till herr magsäck. Båda vi blev röda i ansiktet men av helt olika anledning.
Det hela utspelades under max fem sekunder. Väldigt väldigt långa sekunder dock, både för henne och mig. Så fort det blev en lucka mellan bilarna som var värd att chansa på rusade vi båda över fast sneddande åt var sitt håll
. Free at last!