Fejan

Jag skrev ett långt inlägg om kärlek. 
Men det liknade mest någon form av högstadiefilosofi. Hela ämnet osar tonårsångest och förvirring. Så sånt dravel får ni googla er till någonannanstans.  
Jag vet, ni är chockade att jag ens försökte gräva i ämnet.  Det är jag också. Vet inte vad som for i mig.  
 
Vi kan prata om en annan sak som for i mig. Eller snarare for ur mig.  
Nämligen Facebook. 
Ja, gott folk.  Jag tog bort min Facebook! 
Rafflande, ellerhur?  
Sju år som missbrukare börjar sätta sina spår.  Man börjar fundera på när man senast var "ren" från eländet.  
Jag hade en "ren" period på ett par månader för nåt år sedan, men föll tillbaks i träsket under en dag på bakfyllan.
Minns det som igår.  Jag hade jobbat i baren en hel helg på "Lilla Edet-festivalen". Jag satt och åt rödspätta på ett värdshus där vi blivit inkvarterade av arrangörerna. Och jag var så bakis och ynklig och längtade hem till min dåvarande sambo så jag ville gråta.
 Plötsligt slog det mig att de andra vid mitt bord, lika bakisslitna som jag, verkade ha det liiite bättre där de satt i skenet bakom sina mobiltelefoner och log.  
 
Så jag föll tillbaks i mitt enda missbruk.  Där och då.  
 
Frågan är vad som måste hända för att jag ska falla tillbaks denhär gången. 
 
En bakfylla?  Får jag mitt hjärta krossat?  Bryter jag ett revben i kassan på Ica?  
 
Stay tuned, my friends, stay tuned. 

Kommentera här: